Jag gillar katter väldigt mycket. Det här är Svante, som föddes sommaren 2009 (på bilden är han tillsammans med sin taxkompis). Svante har fyra syskon och hans mamma hette Zorro. Vi trodde att hon var en han, därför vidtog vi inte åtgärder i tid för att hon inte skulle bli fler. Det var ju tur. Zorro är tyvärr död och Svantes syskon placerades ut på olika håll, men Svante finns kvar. Grattis på Kattens dag!
Nu ska jag passa på att presentera några andra berömda personligheter ur katthistorien: Mrs Chippy, Muezza, Williamina, Maneki-Neko, Felicette, Jock, Katterina och Mimsey. Grattis till er också.
Mrs Chippy: slutade sitt liv i Antarktis
När upptäcktsresanden Ernest Shackleton gav sig iväg på sin ödesdigra expedition till Antarktis 1914 fanns katten Mrs Chippy med ombord. Mrs Chippy – som var en hankatt – trivdes med uppgiften att hålla fartyget rent från möss. Han gillade också att spatsera förbi raden av slädhundar som satt instängda i sina burar på däck. En gång lyckades han dock ramla ut ur ventil och ner i det iskalla vattnet. Men besättningen fick upp honom igen.
Turen skulle dock inte hålla i sig. I januari 1915 frös fartyget Endurance fast och började driva med packisen. Till slut tvingades besättningen överge skeppet. Men Mrs Chippy fick inte följa med. Innan gruppen gav sig av för att söka land avlivades han, efter att ha avnjutit en sista måltid på sardiner.
Otroligt nog lyckades Shackleton och de flesta ur hans besättning 1916 ta sig tillbaka till civilisationen.
Muezza: Muhammeds favoritkatt
Katten har alltid varit ett högt värderat djur inom islam, sägs det. Kanske tack vare profeten Muhammed? Hans favorit hette Muezza och hoppade ofta upp i hans knä. Enlig legenden låg hon en gång och sov på ena ärmen till hans dräkt när profeten skulle gå till bön. Hellre än att väcka katten klippte Muhammed helt sonika av ärmen.
När han kom tillbaka böjde Muezza sitt huvud inför honom som tack, och Muhammed strök henne tre gånger över ryggen. Så fint.
Williamina: döv katt blev Dickensfavorit
Länge var katter förbjudna i hund- och fågelälskaren Charles Dickens hem. Men när dottern Mamie fick en vit kattunge i present tvingades han ändra sig. Den dröjde inte länge förrän katten, vid namn Williamina, placerat sin första kull kattungar i författarens arbetsrum. Hon lade ungarna vid Dickens fötter och satte sig sedan att betrakta honom med bevekande blick.
Speciellt en av dem blev hans favorit – en döv katt som aldrig kallades något annat än ”Master’s Cat”. Den följde sin husse som en hund. Enligt Dickens själv lärde den sig att släcka vaxljus med tassen när den tyckte att han suttit böjd över sina böcker för länge.
Maneki-Neko: vinkande katt räddade liv
I Japan syns den vinkande katten Maneki-Neko överallt. Den anses bringa tur och har varit en del av japansk historia sedan Edoperioden (1603-1868).
Det finns flera olika legender kring Maneki-Neko. En handlar om en utfattig munk som bodde i ett tempel i dagens Tokyo. Trots att han knappt hade något att äta delade munken sina måltider med sin katt. En dag svek honom dock hans goda humör och han bad katten hjälpa honom. Samtidigt som katten gick ut för att fundera över vad han kunde göra drog ett åskväder över trakten. En rik man på resa stannade till under ett träd för att skydda sig mot regnet. Därifrån fick han syn på katten, som såg ut att vinka till honom. När mannen lämnade sitt skydd för att undersöka saken slog blixten ner i trädet. Den rike mannen förstod att katten räddat hans liv, och erbjöd sig att bli templets beskyddare.
När katten dog begravdes den på tempelkyrkogården och ett monument restes till hans minne.
I dag finns det Maneki-Neko-figurer i alla möjliga färger och material. Pokémonkatten Meowth är inspirerad av honom, liksom amerikanska Hello Kitty.
Felicette: första katten i rymden
Enligt den officiella historieskrivningen var franske Felix den första katten i rymden. Denna grårandiga gatukatt var Frankrikes bidrag till 1960-talets rymdkapplöpning. Enligt vissa katthistoriskt bevandrade hann dock Felix rymma innan avfärd och fick ersättas av den svartvita honan Felicette.
Den 18 oktober 1963 skickades Felicette hundra mil upp i rymden från den algeriska öknen. Under den femton minuter långa färden sände elektroder kopplade till kattens hjärna information tillbaka till forskarna på jorden.
Vad som hände med Felicette/Felix efter den förmodligen omskakande upplevelsen är det ingen som vet. På 1990-talet fick dock hon – eller han – äran att pryda en serie frimärken.
Jock: fick sova i Churchills knä
Winston Churchill gillade djur och ägde en rad katter under sitt långa liv. Den sista, Jock, fick han i present av sin privatsekreterare på sin 88-årsdag 1962. Jock var en gul hankatt med vita tassar som ibland fick följa med sin husse till viktiga möten. Jock fick ofta ligga i Churchills knä och det sägs att Churchill inte ville börja middagen förrän katten var på plats i matsalen.
Efter den gamle premiärministerns död fick Jock ett hem på familjen Churchills lantställe Chartwell utanför London. Där bodde han fram till sin död 1975, då han var tretton år gammal.
Enligt familjens önskan ska det alltid bo en gul hankatt med namnet Jock på Chartwell. Just nu är det Jock IV som residerar på slottet.
Katterina: inspirerade Edgar Allen Poe
Virginia Clemm Poe hade få glädjekällor i livet: en var den sköldpaddsfärgade katten Catterina. Virginia var gift med sin kusin, den alkoholiserade skräckförfattaren Edgar Allan Poe. Hon var svårt sjuk i tbc och katten brukade värma och trösta henne.
Ibland satt den också på Edgars axel när han skrev. Catterina sägs ha inspirerat Poe till berättelsen Den svarta katten – en av hans otäckaste. Där skriver han om en man som under ett rus hänger sin katt, vilken sedan hemsöker honom. Den blir samtidigt bästa vän med hans hustru… Novellen slutar i katastrof. Poe led ofta av skuldkänslor gentemot sin fru och var rädd att skada henne.
Lilla Mimsey: katthemskatt utmanade lejonvrålet
På 1960-talet fick det anrika amerikanska filmbolaget Metro-Goldwyn Mayer konkurrens i uppstickaren Mary Tyler Moore Enterprises. Att förkortningarna MGM och MTM påminner om varandra var den senare inte sen att utnyttja.
Mary Tyler Moore valde en liknande logotyp som MGM, men satte in en söt kattunge istället för det välkända rytande lejonet. Lilla Mimsey hämtades från ett katthem och placerades framför kameran. Hennes bidrag till filmhistorien blev ett försiktigt litet ”mjau”. Efter några minuter i rampljuset var karriären över. Resten av livet var Mimsey huskatt hos en av MTM:s anställda.
Och så lite katthistoria:
Kattens och människans gemensamma liv började för ungefär 9 000 år sedan. Det var då folk i Mellanöstern slutade med sin kringflackande tillvaro för att ägna sig åt jordbruk.
Vildkatter drogs till byarna där det var lättare att hitta mat. Människorna, i sin tur, lockade gärna till sig de små rovdjuren som så effektivt höll borta råttor och möss. Kanske tyckte de att de var söta också? En stor dna-studie har visat att tamkatten uppstod ur den så kallade falbkatten, som levde i just sydvästra Asien för flera tusen år sedan.
Under historien har katten haft många funktioner, förutom den som råttfångare. I det forntida Egypten ägnades den en religiös kult där kattgudinnan Bastet stod i centrum. Bastet avbildades ibland som en katt, ibland som en kvinna med katthuvud. Man tror att katter föddes upp och avlivades för att sedan balsameras och offras till gudinnan. Kattmumier har hittats på många olika ställen i Egypten.
Från Nordafrika kom katterna så småningom till Italien och spreds därifrån med romarna över hela den europeiska kontinenten. De här katterna var korthåriga. Långhåriga katter nådde Europa senare, under senmedeltiden. De utvecklades troligen i vad som är dagens Iran och Afghanistan.
Under medeltiden började man se katten på ett nytt sätt – som något som stod i förbund med den onda sidan av tillvaron. Iallafall i den kristna världen – inom islam hade katten en högre status.
Katter ansågs listiga och svekfulla, med sina genomträngande gula ögon och långa svans.
Först på 1800-talet började människor medvetet avla fram katter med olika utseenden och egenskaper. Dessa användes först och främst som sällskapsdjur. I lagårdar och stall var det den vanliga huskatten som höll skadedjuren i schack. Men numera har även denna stamtavlelösa katt fått flytta in i våra vardagsrum. Så bra!
© Anna Larsdotter
(artikeln var, fast lite annorlunda, publicerad i Allt om Historia 2011)
