Läste i den här boken i läsesalen på UB idag. Jag hann inte ta mig igenom hela eftersom den är cirka 500 sidor lång och jag skulle hem och laga middag och boken fick ej lämna biblioteket. Men bekantade mig med den och ska återvända till den. Den var spännande och den gav en bra bild, föreställer jag mig, av 1600-talets mentalitet och krigsindränkta liv.
Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausen skrev Simplicissimus efter sina upplevelser av trettioåriga kriget bland annat. Det är en slags pikareskroman som beskriver den föräldralöse Simplicius som kastas runt i det tyska riket, varvas som knekt och beger sig ut på allt längre resor, bland annat till det ryska riket.
Grimmelshausen var själv soldat, bland annat musketerare i hertig Bernhard av Weimars trupper. Han var då fjorton år (lika gammal som min yngste son, herregud).
Jag letade efter spår efter kvinnor i arméerna, men hittade inte mycket konkret. Allt detta våld, dock. Det kryper innanför skinnet, trots romanens humoristiska ton. Plundrandet och grymheterna som utförs både som hämnd och liksom av planlös lustfylld ondska.
Att kvinnor är utsatta framgår, men också att de knappast var några mähän utan av liknande psykisk och fysisk kaliber som män. Det är ju så jag tänker mig 1600-talet – ingen respit någonstans för någondera könet.
Idealbilden av den sköra kvinnan som väntar vid härden på sin soldatmake är ju en 1800-talsvision. Det är lätt att vi tänker att det var så kvinnor var ”förr”.
För övrigt är Grimmelshausen författaren bakom Courage, som i sin tur ligger till grund för Brechts pjäs Mor Courage och hennes barn.
