En favoritmålning som länge legat i datorn, jag vet inte var jag hittat den eller vem som målat den. För mig är den höjden av romantik: gläntan i skogen (jag är säker på att den finns någonstans i södra England), solljuset som silas mellan trädens grenar, de vackra klänningarna, boken (en liten oansenlig tingest) i mitten, ansiktena som visar att flickorna uppslukas av texten. Gemenskapen.
Vi lyssnar ju numera ofta på uppläst text. Även i skogen, säkert. Fast då joggar vi kanske samtidigt, eller powerwalkar åtminstone. Ljudböckernas triumftåg handlar ju om att vi kan göra två saker på samma gång. I effektivitetens namn, eller för att slippa tänka på något tråkigt eller jobbigt vi måste utföra, som att diska, städa, klippa gräs eller motionscykla.
Åter till bilden: några som verkligen hade varit betjänta av ljudböckernas finess hade varit flickornas mindre lyckligt lottade systrar. De som jobbade i 1800-talets fabriker, stod vid maskiner eller arbetsbord i textilindustrin tolv timmar om dagen eller mer.
Medan många av oss som lever idag hade behövt stunder som den i den underbara målningen: en timme eller två i en hemlig skogsglänta, fokuserad på en berättelse, innesluten i den, och i skogen, som om inget annat fanns i världen.
