Dagens antikvariska system riskerar att ta död på kyrkorna, menar Henrik Lindblad, som är kyrkoantikvarisk expert. Fokuset på yttre bevarande är kontraproduktivt – kyrkorna måste kunna användas för nya ändamål.
Fotot ovan visar ljusinstallationen ”Uppåt” av Jesper Wachtmeister. Odarslövs kyrka i Skåne.
Varje år betalar staten ut nära en halv miljard kronor till de svenska kyrkobyggnadernas bevarande, något som ingick i överenskommelsen när kyrka och stat skildes åt år 2000. Den kyrkoantikvariska ersättningen, som den kallas, gör det möjligt för församlingarna att hålla kulturhistoriskt värdefulla byggnader i gott skick. Samtidigt ger den staten en chans att behålla viss kontroll över sin forna egendom. I botten finns ett lagskydd där länsstyrelser och i slutändan Riksantikvarieämbetet kan lägga in veto mot varje yttre förändring av en kyrkobyggnad.
Det ensidiga fokuset på fysiskt bevarande ställer till problem, menar Henrik Lindblad, konstvetare och kyrkoantikvarisk expert som nyligen lagt fram en avhandling om det kyrkliga kulturarvets framtid. I en tid när Svenska kyrkans medlemsintäkter stadigt krymper och allt fler kyrkor står tomma är det dags att byta strategi.
– I förhållande till resten av kulturarvet släpar synen på kyrkorna efter.
Dagens bevarandeideologi, menar Henrik Lindblad, är hämtad från 1800-talet och går tillbaka till engelsmän som John Ruskin och William Morris och deras romantiska, konserverande syn på kyrkorna. Det skiljer sig från resten av kulturarvspolitiken, som fokuserar föränderlighet, utveckling och samhällsintresse.
Att staten vill ha fortsatt kontroll över kyrkorna är kanske inte så konstigt. De har ofta stått i det svenska landskapet i flera hundra år, är uppförda och betalda av folket i bygden, som fortfarande till en del bekostar upprustandet av dem via skattsedeln. Men att något måste göras – och kommer att göras – är Henrik Lindblad övertygad om. Även om fler skulle hitta tillbaka till Svenska kyrkan i framtiden bor de inte alltid på de platser där gudshusen finns. För många församlingar blir de många kyrkorna bördor som man kanske vill förändra eller sälja, men där statens veto mot förändringar står i vägen.
Henrik Lindblad kallar de oanvända kyrkorna för zombiekyrkor – levande utanpå men döda inuti. Ett exempel är Caroli kyrka i Malmö, färdigställd 1879. År 2010 såldes den till ett fastighetsbolag och avsakraliserades. Därefter blev kyrkan ämne för en rättslig tvist där Riksantikvarieämbetet stoppade utrivning av interiören, men till slut förlorade i Högsta förvaltningsdomstolen. Nu har kyrkan renoverats för miljoner men står i svårare ekonomiska tider fortfarande tom och tyst, mitt i en central del av Malmö.
Om kyrkorna ska kunna bevaras långsiktigt behövs många nya användningsområden och fler aktörer måste släppas in, menar Henrik Lindblad. Stängda eller mindre använda kyrkor bör kunna användas så att de kommer alla medborgare till del. Inspiration kan hämtas från andra länder med samma problematik.
– All Saints Church i Bolton i England har blivit ett community center med konferensrum och kafé samtidigt som koret behållits och exteriören är bevarad. Den är ett fantastiskt exempel på förnyelse med respekt för kulturarvet.
