I somras reste jag från Malmö/Köpenhamn till Neapel i Italien med tåg. Vilken befrielse att slippa flyget, att resa i takt med tiden, med landskapet, som en modern människa! Var det inte svårt? Jo, lite, att boka. Dyrt? Dyrare än flyget tror jag tyvärr, om man inte väljer Interrailpass. Jobbigt? Jo så som alla resor kan vara ibland.
Var det inte härligt och tillfredsställande? Jo! Och så här gick det till:
Slutdestinationen var Capri, den lilla bergiga ön strax utanför Neapel. Där skulle jag tillbringa tre veckor som stipendiat på San Michele i byn Anacapri, uppleva den historiska miljön och arbeta med mitt bokprojekt.
Jag ville åka långsamt och undvika nattåg. Därför lade jag upp rutten över tre dagar och reste från Köpenhamn till Hamburg, från Hamburg till München och sedan från München till Neapel med byte i Bologna. Allra skönast hade varit att stanna en natt i den intressanta staden Bologna också, men det tyckte jag inte riktigt att jag hade tid med.
Interrail blev billigast för min del och jag köpte mitt på allaboard.eu. Jag valde alternativet med sju resdager under en månad. All Aboard hade bästa priset – dessutom en bra sajt där man kan söka sin resrutt och få olika alternativ, beroende på hur lång tid man har på sig och om man vill åka nattåg eller dagtåg. För varje delresa anges vilket bolag som kör sträckan. Ska du boka ”vanliga” biljetter (inte bara platsbiljetter till ditt interrailkort) kan du göra det direkt på All Aboard.
Men eftersom jag köpt Interrailkort laddade jag ner appen Rail Planner, där man sparar sitt kort, eller pass som det kallas nu förtiden. (Att passet är digitalt är nytt, för bara ett par år sedan var det pappersbiljett som gällde.)
I Rail Planner kan du söka resor och avgångar i de länder som anslutit sig till Interrailsystemet.
Här kan du planera och lägga in din personliga resrutt. För varje sträcka kan du se om det behövs platsreservation eller inte. Detta är vanligt på de större tåglinjerna, och snabbtågen.
För sträckor där det behövdes platsreservation gick jag sedan in på respektive tågbolags hemsida och bokade. Danska DSB för sträckan Köpenhamn–Hamburg, tyska Deutsche Bahn för Hamburg–München och för München–Bologna. Sista sträckan fick jag vänta med att boka platsbiljett tills jag var på framme i Bologna, eftersom de italienska tågbolagen inte låter en boka enbart platsreservation online. Inte bra!
Jag valde alltså att ta tre dagar på mig för att ta mig till Capri. Men – vill du stå på kan det gå på 24 timmar.
I efterhand hade jag alltså gärna stannat en natt i Bologna också. Det finns ett anatomiskt museum där som jag vill besöka! Dessutom utbröt en kortare tågstrejk just den dag jag reste mellan München och Neapel och jag blev strandsatt på stationen i Bologna några timmar. Det blev rörigt och när tågen började gå hoppade jag på fel och tvingades kliva av i Florens och vänta på rätt….
Vid 22-tiden var jag framme i Neapel, där jag övernattade på det mysiga Hotel Chiaia del Charme.
Det var fint att resa genom Italien, se pinjeträden avteckna sig mot horisonten på väg mot Rom och sedan fortsätta söderut. Vakna i Neapel, äta cornetto och sfogliatelle till frukost och därefter promenera till färjeläget och båten till Capri. Förvisso i stark hetta och trängsel… Detta var i mitten av juli.
Snabbfärjan tog 50 minuter och det var rätt stark sjögång. En del blev illamående, vilket inte var så kul, varken för dem eller för oss andra.
Efter nästan tre veckor på Capri, där jag bodde och arbetade i en gästbostad intill museet San Michele, var det dags att återvända till fastlandet (vi tog en lite långsammare färja den här gången) och några dagar i den tokiga staden Neapel. Min sambo hade anslutit (också med tåg – han åkte på två dagar till Neapel) och vi blev båda förtjusta i staden som i slutet av 1800-talet var Italiens största.
Vi besökte även Pompeiji, dit man enkelt tar sig med lokaltåg från järnvägsstationen.
Efter tre dagar i Neapel började vi resan hemåt. Första sträckan gick till Milano, den tog drygt tre timmar och vi hade köpt platsbiljetter i förväg på stationen i Neapel. I Milano bytte vi till ett mindre tåg som gick till Sondrio, en resa om två timmar. Därefter var det buss i fyrtio minuter till lilla staden Tirano i den del av Alperna som heter Valltelina. Att vi fick ta buss sista sträckan berodde på att det var spårarbete mellan Sondrio och Chur.
Vi stannade en natt i Tirano, som var mycket stillsamt med många vackra hus och gott vin producerat i Valltelina. Att vi ville ta oss hit beror på att Berninaexpressen till Schweiz utgår härifrån, och en tur med den är, sägs det, en av Europas vackraste tågresor.
Vi valde att åka i speciella panoramavagnar för att kunna njuta av landskapet på bästa sätt. För plats i en sådan vagn måste man betala tillägg, och vi hade bokat våra platser hos Rhaetian Railway i förväg hemifrån. Det är säkrast att göra eftersom den här turen är populär bland turister.
För en plats i vanlig vagn krävs inget tillägg och vanligen inte heller platsbiljett. Man kan stanna på flera platser längs vägen, eller göra avstickare.
Resan över Alperna från Tirano i Italien till den schweiziska småstaden Chur tog drygt fyra timmar och var verkligen en fin upplevelse. Delar av sträckan är utnämnd till ett världsarv. Många hisnande broar och tunnlar som grävts ut för hand av arbetare med vattendrivna borrar. Vid högsta punkten, Alp Grüm, stannade tåget en stund, vi fick gå ut njuta av den kyliga alpluften och fotografera varandra medan tågpersonalen tog en paus på kafeterian.
Vi tillbringade några timmar i Chur – bland annat åt vi världens godaste (och dyraste?) omelett på Café Zschaler.
Därefter klev vi på tåget till Zürich där vi åter hade ett par timmar att titta på stan innan nattåget mot Hamburg avgick. Eftersom vi inte hade varit ute i tillräckligt god tid fanns inga ligg- eller sovvagnar kvar och vi fick slumra i våra fåtöljer hela natten innan vi tidigt på morgonen nådde Hamburg. Det gick förvånansvärt bra.
I Hamburg åt vi en god frukost på ett Bäckerei på Centralstationen innan vår klev på tåget mot Köpenhamn. Och alldeles snart var vi hemma i Skåne igen!
Ett fint sätt att resa. Och så mycket mänskligare än flyget.
