Det har varit smygläsning på nya numret av Historiskan på Suellska villan i Malmö. Vilket ställe förresten. Mitt i Malmö denna gula 1700-talsbostad som var handelsmannen Frans Suells sommarhus.
En liten onyttig upplysningsdikt mitt i diskbänksrealismen. Nyare byggen från senare delen av 1900-talet hukar lite skamset på sidorna. De saknar vision, och tycks veta om det.
Ibland är historia just så, ett andningshål när nuet blir för påtagligt. Tack.
På toaletten i villan fanns böcker av Martin Buber och Rabindranath Tagore. Bara en sån sak. Men ingen kvinna såvitt jag såg fast det förstås varit passande en sån här kväll. Frans Suell hade ju en hustru också. Anna Catharina af Trolle, vem var hon?
I det här numret av Historiskan (1/2016) har jag skrivit om kvinnor som klädde sig som män och stred som soldater i 1600-talens och 1700-talens krig. Att klippa av sig håret, slänga kjolen och dra på sig byxor och stövlar var ett sätt att hitta försörjning i svåra tider. Det kunde också handlar om att söka äventyret. Ibland om att få känna sig mer som sig själv. Även om begreppet homosexualitet inte var uppfunnet fanns det med som ett möjligt motiv.
Att försöka utge sig för att vara av en annan klass eller bakgrund var inte speciellt ovanligt under den tidigmoderna epoken. Det kunde ge många fördelar. Det behövde inte heller vara så svårt. Ordspråket ”som man är klädd blir man hädd” regerade.
Vid den här tiden innehöll arméerna många unga pojkar. Det gjorde att det kunde vara relativt enkelt för en ung kvinna att uppträda som en sådan om hon klippte sitt hår och satte på sig uniform.
Kanske såg värvarna också mellan fingrarna, eftersom de fick betalt per person de värvade? En spekulation – som så mycket när det gäller historien vet vi faktiskt inte.
Om Suellska villan är en upplysningsdikt så är berättelsen om de förklädda kvinnliga soldaterna en ballad. Motivet ingick faktiskt i tidens skillingtryck som såldes billigt på gator och torg. Många älskade de här romantiska, sorgliga och ibland grymma historierna ungefär som vi älskar våra tv-serier.
Faktum är att en del av dem skulle göra sig bra i serieformat. Se bara på bilden av 1700-talsartilleristen Ulrika Eleonora Stålhammar här ovanför, tolkad av Cecilia Lundberg. Ulrika Eleonora hamnade i rätten till slut, men klarade livhanken. Det var det inte alla som gjorde.
Nu finns förresten instagramkontot @warladies. Där presenterar jag kvinnliga soldater ur historien.
