En intressant utställning har öppnat på Nationalsozialistische Dokumentationszentrum i Köln, med titeln (ungefärligen översatt) ”Den oheliga natten – julen i politisk propaganda”. Jag läste om den i Spiegel Online.
Jag har inte tidigare funderat så mycket över hur tyskarna firade jul under nazisttiden – det känns på något vis som att begreppen ”nazism” och ”jul” inte borde ha några beröringspunkter. Julens budskap, om det judiska jesusbarnets ankomst torde inte ha varit något att fira i Hitlers heimat.
Och det var det förstås inte heller. Utställningen i Köln bygger på en privat samling av julprydnader och -pynt från den här eran, och visar hur naziregimen gjorde försök att avkristna julen och göra den till någon slags forntida germansk helg. Oden var bättre än jultomten, hävdade man till exempel.
Det såldes kakformar och ljusstakar i form av swastikor, granpynt i form av järnkors och marknadsfördes en speciell julleuchten, en ”germanskinspirerad” jullykta som tillverkades i Dachau på order av Himmler. Sådana säljs fortfarande i new age-butiker konstateras det i webbartikeln.
En annan intressant sak som tas upp är 1930- och -40-talens uppmaning till tyska husmödrar att baka ”solhjul”, som skulle påminn om svastikor. De ser precis likadana ut som svenska lussekatter. Ursprungligen var ju svastikan en symbol för solen, men nazismens och fascismens härjningar har gett den en inetsat våldsam innebörd.
I Der Spiegel konstateras att tysken i gemen dock knappast ändrade sina helgvanor efter nazismens önskemål. De firade nog som vanligt – fast kanske tog de bort ”Davidsstjärnan” ur toppen av granen? Det intressanta är att kyrkan aldrig protesterade när ett av dess centrala budskap kidnappades och förvrängdes under Hitler.
