Tredje veckan på min frilans- och författartillvaro har börjat. Jag pendlar mellan mina två spår och intresseområden: folkhemmet/Stig Lindberg och militärhistoria. De är ganska disparata. Om det finns en gemensam nämnare så är det väl att jag har genusglasögonen på, som Lo Kauppis karaktär uppmanade publiken i sin enmanshow Vita kränkta män som jag såg i lördags.
Könsroller skapar historia och historia skapar könsroller, typ. Det är där jag börjar.
Mitt skrivbord börjar bli sig likt sen förra frilansomgången. Bokhögarna tornar upp sig och jag tar en tur till biblioteket mest varje dag. Tack gode gud att de finns. Eller vem man nu ska tacka. Någon folkhemspolitiker förmodligen.
Inte minst universitetsbiblioteket uppskattar jag, där jag kan beställa böcker på nätet och sen hämta dem dagen efter.
Biblioteken är som kyrkor för mig.
Fast idag har jag syndat och läst min första e-bok: Matthew Stephens kortbiografi över Hannah Snell. Hon var engelskan som på 1700-talet klädde ut sig till man, lät värva sig och under namnet James Grey reste till Indien.
Enligt Snells första biograf (som publicerade sin bok redan under hennes levnad) var Snell med vid belägringen av Pondicherry 1748. Denna uppgift, liksom att hon sårades i benen och ena ljumsken, har traderats från mitten av 1700-talet fram till idag.
Men genom att gå tillbaka till arkiven har Stephens kommit fram till att Hannah Snell aldrig var med vid Pondicherry. Möjligen deltog hon i en mindre känd skärmytsling vid Devicotta. Troligen sårades hon aldrig heller, utan hamnade på sjukhus p g a malaria.
Ett bra jobb av Stephens. Som tur är gör det inte Hannah Snell mindre intressant för mig.
